I somras när jag och barnen var in i en av byns affärer berättade expediten att hon kallade våra tre barn för sagobarnen. Mäkta stolt gick jag därifrån med mina blonda, solbrända och vackra barn och kände att hon hade så rätt. Sagobarnen. Sagolikt rätt.
Just idag, flera veckor senare, när vi kom hem hungriga och trötta från jobb och skola började jag tänka på den rara expediten. Varför hon dök upp i ett överskållat huvud just i dag vet jag inte men jag tror att det undermedvetna skulle rädda mina barn från att bli utslängda på gatan.
Hur ett hem som i vanliga fall är rätt så harmoniskt kan förvandlas till ett dårhus på några sekunder är för mig dagens första gåta. Eller kanske inte.
Konflikt nr 1.
Det börjar med en treåring som bestämmer sig att hon ska klä av sig spritt språngandes naken när vi kommer hem. Kompromiss. Tröja och trosor behålls på. Sura miner. När lugnet lagt sig upptäcker den halvnakna dottern att hon har en sticka i fingret. Mamman som älskar att klämma finnar och pilla ut stickor med vassa nålar känner välbehag. Dock inte barnet med stickan.
Konflikt nr 2.
Sitt still för tusan så jag får ut den! Så ont gör det väl inte? Envisa unge. Strunta i det då! Låt den sitta kvar där men bara så du vet så kommer fingret ruttna och trilla av. Eller inte. Bara kanske.
Konflikt nr 3.
De två bröderna blir ovänner när de spelar tvspel. På fullaste allvar tror den trötta mamman att någon av dem håller på att dö på övervåningen. I alla fall att någon av dem har tappat ett ben. Kanske en gammal sticka som inte plockats ut och nu fått benet att ruttna bort? Det var ju det hon sa! Att en nioåring och en sexåring kan ha sådan röstresurser är för mamman dagens andra gåta. Skrik, bråk och mera skrik på grund av ett jäkla tvspel.
Konflikt nr 4.
Den trötta och hungriga mamman som befinner sig på nedervåningen långt ifrån de bråkandes sönerna blir på något sätt skyldig till tvspelsbråket. Hur gick det till? Dagens tredje gåta.
Dagens fjärde gåta. Var fasen är mannen i huset?
Det är då hon dyker upp. Den rara expediten. Hon som kallade barnen för sagobarnen. Hon som tyckte att de var så vackra och fina. Hon som såg harmoni och lycka. Dagens femte gåta, just då.
Dagens sjätte och sista gåta handlar om hur den trötta och vrålhungriga mamman lyckades behålla tålamodet hela den här tiden. Hur hon efter en dag av pedagogisk verksamhet på skolan lyckades fortsätta vara pedagogiskt och förnuftig när hon pratade med sina två skrikandes söner, den ene argare än den andre. Hur gick detta till?
Jo, hela tiden hörde hon expeditens ord, sagobarnen, sagobarnen, sagobarnen. Peter Pans polare Tingeling, som numera hade expeditens ansikte satt på den lilla mammans axel och viskade det magiska ordet och ett inre lugn spred sig.
Lika snabbt som dårhuset infunnit sig, lika snabbt hade det passerat. En storm som hastigt drog förbi tack vare en tålmodig morsa som fann styrka i en expedits ord.
Mina barn tackar ödmjukast för det.
Efter två totalt superförbannade söner som var så nära att döda varandra kan man inte bli annat än tårögd när man tittar vad som skrivits i läxboken dagen innan. Expediten har så rätt. Sagobarnen. Kanske inte just idag under några minuter men så ofta annars.
KRAM
