Som jag skrev tidigare så har varken jag eller J haft hund. Vi har med andra ord inga erfarenheter om hur dessa fyrbenta djur fungerar.
När vi bestämde oss för att skaffa hundvalp insåg jag snabbt att det vara precis som att vara gravid med första barnet. Omgivningen kommer med tusen goda råd och snabbt gäller det att sålla bland djungel. Välja ut gobitarna som man tror kommer passa hemma hos oss.
Ett råd vi fick var att skaffa en liten bur att ha inomhus. En perfekt liten fristad till lilla hundvalpen som den dessutom skulle sova i på nätterna. Mysig liten bur införskaffades. Snuttefiltar lades in och en gosig liten mjuk kudde. Mysfaktorn var på topp!
Jag hade dock blivit förvarnad om att den mest troligt skulle gråta och gny första natten men att det bara varade under en kortare stund. Hur viktigt det var att vi stålsatte oss och lät den vara. Hur svårt kan det vara när man har genomfört
fem minutersmetoden med tre barn?
Tydligen så svårt som två minuter och 34 sekunder. För det var så länge som jag stod ut innan jag höll på att förgås av bottenlös djurplågarekänsla. Mitt mål var dock att klara av tjugo minuter vilket jag gjorde. När det gått 32 minuter och 14 sekunder var det helt tyst i buren. I did it!
Sen skulle det upp och kissas två timmar senare.
Piece of cake.
I did it again. In i buren lilla Mimmi. Gråt och gny. Två minuter och 24 sekunder senare konstaterade en halvdöd J att hon höll på att väcka alla ungar. Skulle vi inte släppa ut henne?
Vilket vi gjorde. Jorden går nog under nu.
Kommer dock möta jordens undergång med en nöjd och belåten liten hundvalp och är helt övertygad om att samtliga familjemedlemmar kommer sova betydligt bättre i natt, utan någon bur inblandad.
Det goda rådet passade inte oss. Check!
Idag är vi flera som är trötta.
Nu ska frukost intas på en härlig och varm altan.
Ut och ta vara på underbara solen som skiner idag!
Jag hade dock blivit förvarnad om att den mest troligt skulle gråta och gny första natten men att det bara varade under en kortare stund. Hur viktigt det var att vi stålsatte oss och lät den vara. Hur svårt kan det vara när man har genomfört
fem minutersmetoden med tre barn?
Tydligen så svårt som två minuter och 34 sekunder. För det var så länge som jag stod ut innan jag höll på att förgås av bottenlös djurplågarekänsla. Mitt mål var dock att klara av tjugo minuter vilket jag gjorde. När det gått 32 minuter och 14 sekunder var det helt tyst i buren. I did it!
Sen skulle det upp och kissas två timmar senare.
Piece of cake.
I did it again. In i buren lilla Mimmi. Gråt och gny. Två minuter och 24 sekunder senare konstaterade en halvdöd J att hon höll på att väcka alla ungar. Skulle vi inte släppa ut henne?
Vilket vi gjorde. Jorden går nog under nu.
Kommer dock möta jordens undergång med en nöjd och belåten liten hundvalp och är helt övertygad om att samtliga familjemedlemmar kommer sova betydligt bättre i natt, utan någon bur inblandad.
Det goda rådet passade inte oss. Check!
Nu ska frukost intas på en härlig och varm altan.
Ut och ta vara på underbara solen som skiner idag!
Hon är sin mors dotter! Vi trodde också på rådet om att en bur var bästa "nattlösningen" då Selma var liten. Vi var dock inte lika ihärdiga, utan efter bara en kort stund av gnäll, släpte vi ut henne och hon somnade tryggt intill vår säng.
SvaraRaderaSkönt att höra att det finns fler som inte orkat hela vägen. Hon är verkligen hur cool som helst. Vill hela tiden sova där vi befinner oss, vilket inte är det lugnaste och skönaste alternativet. Idag tog vi ut buren i bilen när vi skulle till Lauker. Det gick hur bra som helst. Bra jobbat av dig och Tobbe!
SvaraRadera