Slott och linnedukning

När man kuskar runt som vi gör så är man med om så mycket varenda dag. Vet inte hur jag ska kunna delge er allt utan att ni somnar av alltför långa inlägg.

Nu gör jag en drive och betar av några händelser så jag kommer ikapp. Har ju så otroligt mycket att berätta och visa er!

Vi börjar med Borgholms slott som vi besökte för några dagar sedan. Fantastiskt byggnad och det är svårt att föreställa sig att kungar och furstar glidit omkring i samma salar för nio hundra år sedan. Med tanke på att vi hade barnen med oss, framför allt Fisan, så fanns inte tid att läsa om slottet. Var mest sysselsatt med att se till så hon inte försvann eller trillade ner i något hål.

Skulle gärna sätta mig i en tidsmaskin och resa tillbaka för en dag eller två. Ha vackra kläder och skrida fram som ljuvheten själv.

Igelkott, snigel och farmor.

Barnen tror hårt på att fina farmor numera skuttar runt som en hare eftersom hon inte längre finns med oss. Inne på borggården såg vi en liten hare som länge satt och tittade på oss. Trots att Fisan sprang emot den satt den lugnt kvar och tittade på henne. Ena sonen skrek högt "farmor, farmor, det är farmor!" Medan den andre sonen skrek "den är för liten, den är för liten, det är farmors barn!"

Farmor eller ej, det var en sjukt orädd hare.

En fantastisk sak med att resa är att se olika landskap och miljöer. Föredrar hellre lummiga och snåriga trollskogar än tallmo.

Lilla L's klädsel för dagen. Randig klänning från Lindex och röda små sandaler från Din Sko. Fantastiskt sött tillsammans med killarnas gamla slitna kepa och en liten lockig hästsvans.

På väg till Halmstad stannade vi på

Strömbergshyttans Wärdshus en bit från Växjö för att äta lunch.

Såg fantastiskt mysigt ut och innan vi visste ordet av hade vi blivit placerade vid ett bord.

Linnedukarna och tre barn kan tänkas vara en dålig kombination.

Så trodde även jag och J men himmel vilket Halleluja moment. Killarna åt med kniv och gaffel hela tiden. Klagade inte på den annorlunda, röda och danska korven utan tyckte istället att den var god. Tävlade inte om vem så åt fortast utan satt stilla och njöt av maten hela tiden. Lilla L skrek inte som en galning och kastade inte iväg mat en endaste gång.

Fina barn som kan när det verkligen gäller och jag var grymt stolt när vi lämnade restaurangen. Inte över barnen utan över mig och J som fostrat så fantastiska ungar. 

Belysning på varje bord. Det krävs inte så mycket för att mysfaktorn ska öka rejält.

Avslutar dagens inlägg med en härlig strandbild från vår första dag i Halmstad och Tylösand tillsammans med fina J&G.

Regnet hade smattrat mot vindrutan hela bilfärden men när vi stannade bilen i Halmstad sken solen mer än någonsin.

Jag älskar västkusten!

Nästa gång ska ni få se några bilder från Riccardo där vi  avnjöt tidernas godaste glass igår.

Ha en helt fantastisk sommartisdag!