Att beröras till tårar har aldrig varit svårt för mig. Jag gråter när jag ser film, jag gråter när jag ser idrottsmän och kvinnor lyckas, jag gråter när jag träffar fin vänner jag inte sett på länge och idag insåg jag även att jag kan gråta till teater.
Vi har sett en helt fantastiskt, gripande och berörande föreställning om gatubarns vardag i Kenya. Spelad av, just gatubarn från Kenya. De fångade våra svenska barns intresse från första stund och jag kan inte annat än imponeras av deras förmåga att lyckas skildra deras grymma vardag under den femtio minuters långa föreställningen. För bara tre månader sedan var detta deras verklighet, nu är de i Sverige under en kort tid för att dela med sig av sitt budskap. Kontraster utan dess like.
Jag är så glad och tacksam att vi fick chansen att se just denna föreställning. Vad är väl bättre än de stunder man får vara med om och som man för alltid kommer att ha med sig eftersom de gett en helt ny upplevelse?
För övrigt känner jag mig som en riktig rugguggla idag. Jag är helt känslomässigt utpumpad och tom efter denna dag och hoppas att några timmar i sängen råder bot på detta.
Just nu på vår skola.
Fantastiska målningar på ugglor som får vilken rugguggla som helst att le.
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar