Ibland känner man sig sådär omättligt superbäst.
Man kanske har gjort något bra på jobbet eller gjort någon glad. Man kanske har stått upp för sig själv eller vunnit ett marathonlopp.
En omättlig superbästkänsla av att vinna ett marathonlopp lär jag dock aldrig få känna på. Därimot har jag ställt mig och bakat frallor till mina barn en söndagsmorgon för att de så gäääääärna ville ha gott nybakat bröd. Snäääääälla mammaaaaaaaa. Blink, blink. Eftersom det alltid är J som bakar hemma hos oss var detta verkligen en vinst att inse att även jag kunde lyckas med att ställa fram goda frallor på bordet, bara sådär.
Åhhh vad där är underbar att känna att man har tid!
Nu när jag känner mig sådär omättligt superbäst idag, varför inte fortsätta med det temat?
Hemma hos oss har vi nämligen ett litet, litet rum som jag är mest nöjd över i hela huset. Jag har nämligen renoverat det helt själv medan J var på älgjakt i Sundsvall för flera år sedan. Surprise! Jag minns att jag stod i hallen och handsågade panelen när barnen lagt sig och hur jag spikade fast den. Hur rören byggdes in och att jag bad pappa komma och visa hur man skulle kakla golvet. All made by myself. Grymt och omättligt superbäst.
Vad jag inte visste under mitt lilla byggprojekt var att man skulle låta panelen ligga inne och torka ett tag innan man satt upp den för att undvika glipor. Resultatet blev att jag fick ta lös pärlsponten och slå ihop den igen eftersom den krympt. Man lär av sina misstag.
Korgar av olika slag passar alltid in.
Jag älskar den grönaktiga tapeten. Det syns inte så mycket av den men den ger liv åt det lilla utrymmet.
I vårt hus kan man hitta massor av kul från tidigare ägare. Den här gamla kroken satt tidigare i en skrubb. Nu håller den upp våra toarullar.
Ni har hört det förut.
Det är de små detaljerna som gör det.
Hoppas ni haft en fantastisk helg. Nu säger jag god natt!
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar