Vissa dagar har man en sådan stark känsla av att vilja ligga kvar i sängen. När man känner på sig redan när klockan ringer att det osar och pyr runt omkring en. Att man är på otroligt dåligt humör.
Idag var en sådan dag. Jag var såååå arg på morgonen och oroade mig för vilka traumatiska frökenärsurupplevelser mina elever skulle få ta del av under dagen. Min egen familj fick tyvärr smaka på en stor del av surhetskakan innan vi lämnade huset på morgonen vilket jag nu i efterhand inte är så värst stolt över.
Så kommer jag till skolan och känner hur jag retar mig på att någon har tappat bort pennan, någon annan pratar alldeles för mycket och någon sitter i helt andra tankar än det vi jobbar med. Så helt plötsligt sägs något roligt och all ilska är som bortblåst. Förhoppningsvis kom eleverna hem utan några större traumatiska frökenärsurupplevelser.
Tack och lov att fin, fina elever fick fröken på gott humör när hon i slutet av dagen skulle grotta ner sig i betygsdjungel. Komma hem till blomjord i halva trappen och senare inse vad lilla Fisan kan göra med en kniv. För att inte tala om middagen som skulle serveras, blodpudding.
Jag bojkottade blodmaten. Åt tre godisar till förrätt. Gröt till huvudrätt och avrundade med en kaka till dessert. Alldeles strålande tycker magen nu på kvällskvisten, eller inte.
En kniv i ett oöppnat mjölkpaket. Det kunde jag ha varit utan en dag som denna. Även andra dagar också.
En dag som började hemskt surt avslutas dock med bästa egoboosten. Jag skickade in mina reflektioner till Norran, fick de publicerade på insändarsidan och nu får jag höra hur bra jag är. Kan lova att alla dessa fina ord inte kunde ha kommit på en bättre dag.
KRAM på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar