Har just sagt godnatt till en åttaåring för att imorgon bitti säga grattis till en nioåring.
Vad hände egentligen? Hur gick det så snabbt? Vad hände med det där lilla skrynkliga knyttet med tår lika som små pärlor? Den lilla kroppen som rymdes raklång i mitt knä med huvudet vilandes i en kupad näve? Den lilla människan som inte kunde någonting förutom att sova och äta?
Nu har de små söta fossingarna förvandlats till något helt annat och det är inte lika charmigt att snusa och pussa på dem. Den lilla kroppen når numera upp till min haka och den lilla människan som tidigare inte kunde någonting blir mindre beronde av mig för varje år som går.
Ibland vill jag stanna tiden. Behålla barnen som de är. Ibland vill jag kunna snabbspola till dagen då de flyttar hemifrån.
Alla åldrar har verkligen sin charm och jag ser fram emot ett år med en nioåring i huset. Kan ju inte bli annat än fartfyllt när finaste Ollisen är inblandad.
Ha en supermysig lördagkväll.
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar