Syskonkärlek

Vad är väl mer underbart än att höra hjärtligt barnskratt? Kiknande och bubblande skratt från en storebror och en lillasyster?

Kunde aldrig föreställa mig att en vattenstråle och två snorklar kunde vara så roligt.

 

Vad mycket roligt man lär sig av sina syskon. Särskilt om man har två äldre bröder. Fisan tränas hårt på att göra framåtvolter och samtidigt skrika Gangnam style. Hon bygger lego och lär sig fisa med armhålan. Hon sitter med när det spelas Mindcraft och är grymt stolt över en alldeles för stor "pindelmantröja" som används till nattlinne. Hennes bröder lär henne allt de kan.

På gott och ont.  

 

Alla små barn behöver en syster till sitt försvar. 

En bror duger förstås också - men en syster blir lättare rasande. 

 

Vänner måste man skaffa sig.

Syskon har man redan från början - de väljer man inte.

Vi känner varandra utan och innan,

uppifrån och ner,

allt som är bra och dåligt.

Vi spelar inga roller,

har inga förklädnader elelr hemligheter.

 

Härliga och underbara syskonkärlek.

    

 

 

Ha det gott!