Jag hoppas att inget inlägg på min blogg kommer vara lika hopplöst deprimerande, beklagande och uppgivet som detta. Har du haft en bra dag och vill fortsätta ha en bra dag rekommenderar jag att du slutar läsa nu för detta inlägg kommer dra ner dig i skiten. Bokstavligt talat.
J har varit borta i nio veckor. Den här tiden har utan tvekan varit de tuffaste veckorna jag någonsin gått igenom. Att inte ha någon form av egentid. Att lösa alla konflikter. Laga alla middagar. Städa bort alla middagar. Torka alla spyor. Torka alla tårar. Handla all mat. Tvätta all tvätt och lösa all världens jävla problem. Det tar på krafterna. Det tar otroligt mycket på krafterna. Det tar helvetes jävla skitmycket på krafterna. Jag känner mig som lille Nilsson som håller på att lära sig att simma. Jag sprattlar hysteriskt med armarna för att hålla näsan över vattenytan.
Ibland dippar den under men då finns alltid någon bredvid och hjälper mig upp. Mamma, pappa, vänner och kollegor.
Sista veckorna har jag dock känt att jag har simmat på rätt så bra. Haft kontroll på läget trots sjukdomar och extra mycket jobb. Till idag.
Händelse 1.
Jag har aldrig träffat min mormor eftersom hon dog när mamma var liten. Jag har däremot växt upp men Inga som var tillsammans med min morfar. Trots att hon och morfar separerade för evigheter sedan har hon alltid funnits med och varit mormor. För två veckor sedan dog hon, 93 år gammal. Tungt och trist men väntat.
En av hennes söner som hon inte haft kontakt med på evigheter ringde och berättade för mamma. Lovade att återkomma med information och detaljer kring begravningen. En begravning som vi självklart ville vara med på. Efter det samtalet har det varit tyst som i graven. Mamma och pappa har försökt nå sonen utan att lyckas. Idag kom vi dock på att man kanske kunde försöka söka information via Fonus. Sagt och gjort. Jag sökte och fann. Begravningen är i Stockholm på torsdag. Nu på torsdag. Torsdag om två dagar. Helvetes jävla skit. Noll möjlighet att åka dit. Det var till och med försent att skicka en krans. Dubbelhelvetes jävla skit. Må hon straffa och hemsöka sina värdelösa skitsöner i evighet. Amen.
Händelse 2.
Igår tyckte jag att våra toaletter började bete sig märkligt. De hade svårigheter med att spola bort pappret på en gång. Spolade därför ännu mer. Idag anade jag oråd och öppnade luckan till matkällaren. Helvetes jävla skit. Några centimeters avloppsvatten i hela matkällaren. Jag som har nya fina Ilse Jacobsen stövlar och allt. Tack och lov att det finns grannar som levererar mindre fina och dyra stövlar sent på kvällen så jag är redo när kommunens räddare i nöden män kommer imorgon bitti klockan sju.
Nu tog energin slut.
Må bäste J komma hem snart och tända min låga.
God natt!
Ibland dippar den under men då finns alltid någon bredvid och hjälper mig upp. Mamma, pappa, vänner och kollegor.
Sista veckorna har jag dock känt att jag har simmat på rätt så bra. Haft kontroll på läget trots sjukdomar och extra mycket jobb. Till idag.
Händelse 1.
Jag har aldrig träffat min mormor eftersom hon dog när mamma var liten. Jag har däremot växt upp men Inga som var tillsammans med min morfar. Trots att hon och morfar separerade för evigheter sedan har hon alltid funnits med och varit mormor. För två veckor sedan dog hon, 93 år gammal. Tungt och trist men väntat.
En av hennes söner som hon inte haft kontakt med på evigheter ringde och berättade för mamma. Lovade att återkomma med information och detaljer kring begravningen. En begravning som vi självklart ville vara med på. Efter det samtalet har det varit tyst som i graven. Mamma och pappa har försökt nå sonen utan att lyckas. Idag kom vi dock på att man kanske kunde försöka söka information via Fonus. Sagt och gjort. Jag sökte och fann. Begravningen är i Stockholm på torsdag. Nu på torsdag. Torsdag om två dagar. Helvetes jävla skit. Noll möjlighet att åka dit. Det var till och med försent att skicka en krans. Dubbelhelvetes jävla skit. Må hon straffa och hemsöka sina värdelösa skitsöner i evighet. Amen.
Händelse 2.
Igår tyckte jag att våra toaletter började bete sig märkligt. De hade svårigheter med att spola bort pappret på en gång. Spolade därför ännu mer. Idag anade jag oråd och öppnade luckan till matkällaren. Helvetes jävla skit. Några centimeters avloppsvatten i hela matkällaren. Jag som har nya fina Ilse Jacobsen stövlar och allt. Tack och lov att det finns grannar som levererar mindre fina och dyra stövlar sent på kvällen så jag är redo när kommunens räddare i nöden män kommer imorgon bitti klockan sju.
Nu tog energin slut.
Må bäste J komma hem snart och tända min låga.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar