I flera veckors tid har jag haft en dotter till salu.
Billigt. Gratis mot avhämtning. Har även kunnat levererats fraktfritt. Så illa har det varit. Kalla det vad du vill, treårstrots, tjurskallig, envis eller bara helt enkelt otroligt enerverande bestämd.
Allt blir fel. Antingen skulle jackan på innan skorna. Eller så skulle vänstra sockan på innan den högra. Eller så skulle hon gå på toaletten innan vi borstade tänderna. Eller så skulle hon helt enkelt vara tvärsemot bara för att få lägga sig ner på golvet och skrika så öronen börjar blöda på resten av familjen. Då blir hon plötsligt nöjd och slutar. Tyvärr så hann jag torka bort blodet i öronen på mig själv och grabbarna vilket snabbt leder till en ny katastrof. Det skulle ju hon göra! Ett nytt utbrott och en ny skrikattack. Here we go again.
Så har vi haft det, i några veckor. Ungefär i nio veckor närmare bestämt. Tre raserianfall per dag. Det blir snabbt räknat 189 anfall. Den lilla dottern lever fortfarande. Jag är fasen världsbäst.
Så idag vände det. En hel dag tillsammans. Skorna sattes på innan jackan. Högra sockan före den vänstra. Tänderna borstades innan hon gick på toa. Massor av fel men inte ett endaste utbrott. Bara glada miner, en stor kram och en klapp på kinden, "lilla mammagumman".
Eftersom de två äldre fortfarande bor kvar hemma påminner jag mig själv om att det faktiskt vänder, någon gång. Kanske idag. Kanske imorgon. Finns det någon rättvisa i världen spar vi några anfall till att J kommer hem.
Efter en helt fantastisk dag med strålande sol, längskidåkning, brödbak, impulsivitet och massor av skrattattacker släcker jag ner och går och lägger mig. Känns som att denna dag innehållit allt som en bra dag ska innehålla.
Åhhh vad jag älskar att bo där jag bor just nu. Strålande sol, snö och skidor. Livskvalitét i mängder.
Hemligheten till dagens skrattattacker. Fisan skulle promt ha trosorna på huvudet. Genom spex, spex och återigen spex fick hon oss andra att ligga dubbelvikta av skratt.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar