Det är alltid trevligt att bli bjuden på middag men vissa dagar kommer dessa middagsbjudningar som en skänk från ovan.
Till exempel när man börjar dagen med att köra omkull med cykeln. Då man trillar och skrapar sig över läppen och på hakan så det ser ut som att man går runt med konstant näsblod hela dagen. Då man glädjande nog upptäcker att byxorna höll men att man fått ett ordentligt skrapsår på knät. Vet inte om jag någon gång suttit med byxorna neddragna hos skolsyster och blivit omplåstrad men idag hände det trettiofyra år gammal. Tyckte så synd om mig själv där jag satt och hoppades nästan på en kram och att syster Malin skulle låta mig välja bokmärke ur den lilla lådan bara för att jag var så modig och duktig.
Jag hade verkligen glömt bort hur ont det gör att ramla ordentligt med cykeln men kan konstatera efter idag att det gör precis lika ont oavsett om man är liten eller stor. Enda skillnaden är att när man var lite kunde man gråta utan att behöva oroa sig för rinnande mascara.
Att veta att man har en trevlig middag som väntar såna här dagar underlättar avsevärt. Att dessutom mötas av kramen som jag inte fick hos syster Malin läkte dagens onda knä en liten stund. Tack för det rara M!
I år slår vi på stort vad gäller sommarben. Jag som ska på galafest imorgon. Kan hända att den tänkta klänningen byts ut mot en längre variant istället...
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar