Håriga sockar och skabbigt hem

Ibland glömmer man bort hur bra man har det. Man irriterar sig på allt som man inte har istället för att glädjas åt det man faktiskt har.

 

Just nu kan jag inte låta bli att irritera mig över vårt skabbiga hem så fort jag öppnar dörren. Det är grus överallt. Det luktar blöt hund och så fort man tar av sig skorna är sockarna håriga som små nyfödda golden retreiver valpar. Fönstrena är fläckiga och överallt syns spår av klåfingriga barnhänder. Hallen skulle behöva nya tapeter och övervåningen är ett kapitel för sig. Jag har alldeles för lite tid över till mina vänner och jag håller på att kräkas på alla nationella prov som jag rättat.  

 

STOP! 

Just nu kan jag inte låta bli att glädjas över vårt underbara hem så fort jag öppnar dörren. Jag har min efterlängtade hund. Jag har gamla och vackra fönster som håller kylan ute. Vad underbart att jag berikats med tre barn som inte kan låta bli att titta ut på vår fina gård. Vad kul att vi har råd att köpa nya tapeter till hallen som behöver renoveras. Övervåningen kommer bli så fin när vi har fixat till den med enkla medel. Mysfaktorn kommer höjas till max. Vilken lycka att jag har så många vänner runt omkring mig som jag önskar att jag hann träffa oftare. Att ha rättat sjuka mängder prov betyder att jag är lärare vilket jag alltid önskat.

 

Framför allt...

Jag är frisk. De runt omkring mig är friska. Vad spelar grus, håriga sockar och fula tapeter för någon roll då? Inte ett dugg!

Är det något som jag absolut inte kan påverka så är det vädret. En grad varmt, snålblåst, snö och is. Hur jag än försöker så kan jag inte hitta något positivt med det. Jo, förresten, det betyder att jag kommer kunna åka slalom i helgen med ett superroligt tjejgäng. Vilken tur för mig!

 

KRAM