Att göra avtryck

5000 besök på bloggen! Jag fattar ingenting. Jag är bara så glad att någon läser mina rader varje dag. 

You made my day.:)

Idag fotade jag i barnens rum för att visa er framöver hur de bor. Vid Fisans själsäng stannade jag upp och blev både tårögd och varm och kom plötsligt på vad nästa inlägg skulle heta.

Att göra avtryck .

Så här ser nämligen vår spjälsäng ut efter tre barn.

Nilsson hade en förmåga att stå och gnaga på sängen när han inte ville sova. Resultatet av fem minutersmetoden med andra ord. Ett tag var vi faktiskt lite oroliga att han skulle få i sig giftiga kemikalier och bli sjuk.

Hur som helst så ska Fisan strax få en ny säng och den trogna och numera sönderslitna spjälsängen ska slängas ut.

Allt vad heter fem minutersmetoder är för alltid över i detta hus och avtrycket på spjälsängen kommer sakta men säkert glömmas bort. Vemodigt och lite sentimentalt att den delen av livet passerat och för alltid är över. 

Ja, jag vet att vi kan skaffa fler barn. Men nej, vi vill inte. Vi skaffade hund istället.

Det andra avtrycket sitter i vår trapp.

Det är husets arkitet Gunnar Heimburgers kännetecken som kommer igen på vissa ställen i vårt hus. Det kommer alltid att smycka huset och trots att huset byggdes redan 1934 och vi inte har en aning om vem Gunnar Heimburger var så tänker jag på honom när jag ser detta. Ett avtryck som är kvar 78 år senare.

Sista bilden som har med avtryck att göra tog jag faktiskt förra veckan i Norrtälje. Det är på min hand. Kunde inte låta bli att le när jag upptäckte hur vit jag var på ringfingret. Resultatet av två ringar som alltid sitter på.

Är så glad och lycklig att jag haft turen att träffa någon som faktiskt lovat att leva resten av livet tillsammans med mig, dela glädje och sorg.

Ett avtryck som varar lika länge som en brunbränd hand men som utan tvekan är ett av de viktigast avtrycken i mitt liv och som återkommer sommar efter sommar.  

Vilka avtryck har ni som är synliga?

Ha det gott!