Blivande filmmanus?

Idag hade jag velat se mig själv från sidan om. 

Felix Herngren hade blivit överlycklig om han passerat och fått material till en kommande film. 

Jag gick och handlade.

Med två killar, en tvåårig tjej som drog dockvagn och en elva veckors hundvalp.

Kan tänkas vara banalt och enkelt men inte när killarna avviker för att gå och köpa godis och jag blir lämnad ensam åt mitt öde.

Med en trött liten tvåårig tjej som inte längre vill dra dockvagn och en lika trött elva veckors hundvalp som inte vill gå en meter till.

Funderar på hur jag ska lösa situationen. Kan dockvagnen lämnas vid sidan om för att hämtas senare så jag kan bära hem både barnet och hunden? Kanske bättre att binda fast hunden för en kort stund? Barnet?

Helt plötsligt väljer den trötta lilla tvååriga tjejen att släppa vagnen för att springa ut på gatan. Dockvagnen åker åt ett håll. Lilla tjejen springer åt ett annat håll. Jag springer efter  med en hund som inte vill lyfta rumpan från gatan. Skäller på barnet och kollar om hunden fortfarande lever efter ett krafigt koppelryck. 

När vi väl kommit in på vår lugna gata märker jag hur lilla hundvalpen nöjt tuggar på något knaprigt och gott. Jag böjer mig ner för att ta bort det jag tror är en sten men upptäcker att det är ett fågelben.

Vet ni hur svårt det är att få ut ett fågelben från en hundvalps mun utan att behöva ta i benet? Jag fick bända upp käkarna och skaka lilla hundvalpens huvud så att det till slut trillade ut. Allt detta utan att kräkas. Grymt jobbat av mig!

Det är såna här dagar man höjer sig själv till skyarna och känner att man klarar allt. Man är världsbäst helt enkelt!

Bjuder på lite Felix Herngren dagen till ära!

Ha det gott!