Jobbigaste bilturen, ever.

Nu finns äntligen tiden och orken för ett inlägg. Det känns som att det var evigheter sedan.

 

Vi är hemma igen efter ett helt underbart julfirande i smultronstället med J´s hela familj. Har ätit alldeles för mycket gott och njutit av varenda sekund av ledigheten. Mer jullov åt folket!

 

Julfirandet började tyvärr mindre bra. Vi blev påköra bakifrån och bakluckan på bilen blev intryckt. Mindre bra med tanke på att J snart åker bort och jag ser ingen tjusning i att vara ensam hemma  med tre barn och hund, billös. 

 

När vi sedan åkte hem från vårt härliga julfirande blev jag magsjuk. Att upptäcka det när man har fyrtio mil kvar i bil är allt annat än roligt. Att stå och kräkas på E4an inför alla julresenärer är en erfarenhet som jag helt klart hade kunnat klara mig utan. Jag hade heller aldrig tidigare gått in på Statoil i pyjamasbyxor men en fis senare gav mig inget val. Ingen hissnande upplevelse när man upptäcker att toaletten dessutom var upptagen och personen där inne verkade ha dött. Grabbarna höll själva på att spy när lilla mamman tvingades kräkas i en påse samtidigt som Fisan satt och skrek, "mamma kräks, mamma kräks, mamma kräks."  

Insåg rätt så snabbt att ska man sitta och kräkas i en bil vill man ha människor som man älskar runt omkring sig. 

 

Vi har haft milt väder vilket gjorde att alla kunde gå ut och åka pulka på julafton. Helt sagolikt!

Vi hann även med att baka pepparkakor. Vad är väl godare än pepparkaksdeg? 

Att få vakna upp till denna utsikt varje morgon gör gott!

 

Nu väntar god söndagsmiddag och sedan soffmys.

 

KRAM

 



Magsjuk och eländig

Ser att ni är några trogna läsare som tittat in trots uteblivna blogginlägg. Har haft en underbar jul men som tyvärr slutade i magsjuka igår när vi var på väg hem.

 

Samlar krafter och inspiration till ett lördagsinlägg. Till dess får ni hålla till godo med en klar favorit just nu.

 

 

KRAM

Härliga kyla!

Oj vad jag har längtat efter just denna morgon!

 En promenad efter frukosten i nästan trettio minus grader. Stänger dörren till ett buslivat hus och möts av kylan som snabbt biter sig fast i kinderna.

Möts av några skoterentusiaster som vågat sig ut.

 

Tyst och ensam med mina egna tankar. Funderar på hur dagen ska läggas upp. Känner inte en uns av stress. Bara lugn och välbehag.

 

Öppnar dörren till samma buslivade hus som jag för en stund lämnade. Möts av glada skratt och doften av nybakade lussebullar. Härliga, ljuvliga julledighet vad jag har längtat efter dig.

 

 

Vad är väl bättre en nybakade lussebullar efter en stund ute i kylan?

 

Fler såna här mornar till folket, tack.

 

KRAM 



Pyntade väggar

Julpynt, julstäd, julmat och julfix. Sjukt mycket man ska hinna med innan julafton. Trots det tar jag mig tid för lite vin, lite bloggande och lite inredning. Har pyntat väggarna med det finaste vi har. 

 

 

I tre år har dessa ramar hängt uppe i matsalen, helt tomma. Nu äntligen fyller de sin funktion. Först var det tänkt att de skulle prydas med bröllopsbilder men när Fisan kom byttes bröllopstanken ut till barnen istället. Helt perfekt eftersom alla goda ting är tre.

 

Superduktiga Maria lyckades fånga en motsträvig Fisan på flera fina bilder när vi var på fotograferingen. Killarna var mutade med godis. Väntar fortfarande på en bild som kommer bli så fin, så fin. 

 

Nu står julklappsinslagning på schemat. Ha en supermysig fredagkväll alla julfixare.

 

KRAM   

 

Åke och jullov är toppen!

Har startat jullovet med en låååång sovmorgon.

Att sedan få prata med Åke på Skattekontoret gjorde min dag. Äntligen en människa som på ett redigt och pedagogiskt sätt kunde förklara vad som gäller kring redovisningen av mitt företag. Skatteverket borde värva fler som Åke. Hoppas han har bra lön och får en riktigt bra jul. Det är han värd.

 

Nu ska här kläs julgran så det står härliga till. Underbara, härliga jullov, here I come!

 

Ha en helt strålande fredag.

KRAM 

Trött efter tuff bergsklättringstur

För några veckor sedan stod jag och några vänner nedanför ett massivt berg.

 Kände mig otroligt liten när jag tittade upp längst bergsmassivet och funderade på hur vi skulle göra för att ta oss hela vägen upp. Visste att toppen var enda alternativet, allt annat skulle vara ett misslyckande. Tvivlade lite på min förmåga men drevs av känslan av att lyckas och nå målet. Kände mig trygg, jag hade gediget sällskap. 

 

Efter vägen kom några hinder som tvingade mig att backa och gå tillbaka för att hitta en alternativ väg. Det blev inte som den planerade rutten men en annan lösning.

 

Efter några tuffa veckor nådde vi tillslut toppen. Vi fick äntligen sätta fast flaggan och höja armarna och skrika ett glädjeskrik. Lättnad blandad med trötthet. Att känna att jag kan, jag gjorde det. Vi kan, vi gjorde det. Vägen har varit ny och okänd, men vi gjorde det. Nästa gång följer vi samma led, tryggare och säkrare och jag är övertygad om att vägen till toppen inte kommer kännas lika lång.

 

 

KRAM,

 speciellt till mina bergsklättringsvänner.

Dålig humor eller ej?

Jag har sjukt dålig humor och måste säga att detta är ett handikapp vissa gånger. Som när eleverna glatt kommer in och berättar att en  lärare pratat om Uranus på engelskan. Hur lätt är det att hålla sig för skratt då? Skulle det vara någon som inte vet hur Uranus uttalas på engelska så låter det precis som att man säger jår äjnus, alltså ditt anus på svenska. Galet kul! Inte? Nä, jag sa ju att jag hade dålig humor!

 

Lika roligt som att lura Ollisen att finnen på baksidan av hans lår var en blivande bröstvårta. Att han skulle vara den enda människan i hela världen med en tredje bröstvårta på låret. Innan ni kontaktar socialtjänsten måste jag dock tillägga att Ollisen förstår ironi och skrattade lika gott.

 

Idag fick jag dra på smilbanden igen. Ollisen var grymt nöjd efter att ha konstaterat att vi kommer ha en hundjul i år. Skönt att han fortfarande bara kan engelska ord som dog och inte ord som Uranus.

 

 

KRAM



Tårar över en önskelista

Jag vet inte om jag är ensam om att känna detta men ibland kan jag vara helt galen på mina barn. Tycker att de är för högljudda, busiga, otåliga och allmänt jobbiga. Man skäller och tillrättarvisar och hoppas att de ska växa upp till laglydiga och vettiga samhällsmedborgare i framtiden. Att de som vuxna fortfarande vill komma hem och äta söndagsstek och hänga i mamma och pappas soffa. Ett kvitto på att man gjort rätt. 

 

Vissa stunder vill man fly fältet. Lämna allt för en stund och bege sig till landet lugn och ro. Vissa stunder saknar man facit och famlar i mörkret, undrar om man verkligen är lämplig som förälder. Andra stunder rockar man fett och utnämner sig själv till månadens morsa. 

 

Hur jobbiga de än kan vara vissa dagar så är allt förlåtet och glömt när de väljer att skänka sin veckopeng till Musikhjälpen för att hjälpa barn i slummen. Man inser att något rätt har man gjort som förälder.  

 

När man dessutom samma dag hittar denna önskelista i Ollisens väska kan inte en gråtmild mamma som jag hålla tårarna borta. Var det någon som hade jobbiga ungar? Inte var det då vi. På Gamla Landsvägen bor bara de bästa ungarna i världen.

 

 

Finaste och bästa O. Mamma lovar att du ska få en god jul med din släkt. Jag lovar även att du ska få tacos till mat. Med en sån här önskelista skulle jag kunna tänka mig att köpa all världens BMXcyklar och slå in, bara till dig.

 

KRAM

  

På väg att bli en glad pensionär

Jag fyller år idag.

Lite över trettio. Sådär lagomt gammal med andra ord. När jag tänker efter har jag känt mig sådär lagomt gammal flera år nu. Tycker inte att jag blir äldre. Livet är som allra bäst, just nu. Fast det tyckte jag ju förresten för tio år sedan också.

 

Undra hur livet kommer se ut om tio födelsedagar till? När jag är lite över fyrtio. Om tjugo födelsedagar när jag är femtio? Känner jag mig fortfarande ung som en nyponros då? Skrattar jag fortfarande åt dåliga skämt och rakar jag mig fortfarande under armarna? 

 

På väg till och från jobbet passerar jag flera hus. Ett av husen skiljer sig från alla andra. Det huset har nämligen en helt renskottad uppfart. Den är kliniskt ren från snö och det spelar ingen roll vilken tid på dygnet man passerar eller hur mycket snö det har kommit. Den är alltid i ett helt onaturligt perfekt skottat skick. Nu vet jag att det bor en pensionär där. En pensionär som älskar att skotta.

 

Kommer jag också bli en skottande pensionär om trettio år? Som bara skottar och skottar dagarna i ända? Drömmen är utan tvekan att bli en glad och frisk pensionär som reser och upptäcker nya spännande platser i världen. En pensionär som skickar undervattensbilder till barnbarnen från senaste dyket i Australien. En pensionär som snärtigt tar sig upp på surfbrädan och skriker "Happy days" som fyrtio år tidigare. En pensionär som vaknar upp varje morgon med finaste J bredvid sig och fortfarande är kär.

 

Tänk om jag blir som pensionären som varje sommardag sitter i sin solstol utanför ICA?  Han är säkert nöjd och lycklig men kommer något under mina kommande trettio födelsedagar göra att jag överger mina reseplaner och nöjer mig med samma sysselsättning? 

Det känns konstigt att tänka sig att man någon gång ska bli gammal. Jag vill alltid känna mig som en nyponros. Kan man vara pensionär och känna sig som en nyponros? Jag får återkomma med det svaret. Om trettioett år.

Jag älskar verkligen att fylla år. Tycker det är helt fantastiskt roligt. Denna födelsedag fick jag även presenter som är som klippt och skurna just för mig.

 

Mamma och pappa kom med en väska som det nästintill stod mitt namn på. I love it!

Jag brukar inte tycka om att få julpynt i födelsedagspresent men en sådan här fin ljuslykta ställer man gladeligen på bordet. Precis vad jag behöver, en fin ljuslykta! 

Härligt är när vänner kommer med presenter som man lika gärna kunde ha köpt själv. Ett fat för alla julens karameller.

En fin vän vet att badolja kommer att komma väl till pass den närmaste tiden. Både tillsammans med J men även för trötta och ensamma mammor.

 

Har haft en helt fabulous dag tillsammans med familj, elever, kollegor och fina vänner. Ser redan fram emot nästa år och håller tummarna att känslan av att vara ung som en nyponros håller i sig även då.  

 

KRAM

 

     

   

Va fasen???

Ibland får man msn som får en att stanna upp. Man kollar en extra gång. Såg jag verkligen rätt?

 

Min käre svåger har idag passerat Mr Top Gun himself, Tom Cruise. Bara så där. Kan hända att det var på väg hem från jobbet? Har jag tur så hinner jag se en och annan ekorre när jag går till och från jobbet. Jag är grön av avund där jag sitter i Norrlands kallhål, långt ifrån röda mattor och glamour.  

 

 

Kul för dig M. Dessutom var du ju bara några meter från Zlatan förra månaden. Kul för dig.

Frågvisa barn kring bröst

Man kan verkligen ha annorlunda samtal med barn. Jag älskar att de är så spontana och ställer alla möjliga olika frågor.  

Så här lät det när jag och frågvisa O gick hem idag.

 

O -Mamma, kan man ha BH när man går i tvåan?

M -Ja, men det kanske inte är så nödvändigt.

O -Varför då?

M -När man är så liten så har inte brösten börjat bli stora och hänga och då behöver man inte hålla fast dem.

O -Som dina?

M -Mmmmm

O -Men när börjar man med BH?

M -Det är ju olika. Vissa behöver börja tidigt med BH andra kanske aldrig behöver börja använda BH.

O -För att de har små tissar?

M -Mmmmm

O -Men då vet jag en som inte använder BH fastän hon är vuxen!

M -Jaha, vem då?

O -Looren. Hon har så små så hon kan gömma dem bakom hängslena.

 

Så sant, så sant. Förstår precis vad han menar.

 



 

Nu väntar lite skoljobb inför morgondagen.

 

Ha det gott!



Julklappstips

Åtta dagar kvar till jullov.

 Åtta dagar kvar till sköna mornar och massor av tid till att umgås med nära och kära.

Åtta dagar kvar till sena kvällar med film och julmust.

Åtta dagar kvar till promenader mitt på dagen.

Åtta dagar kvar till vila.

Åtta dagar kvar till bara vara.

 

Har haft en helt sagolik hösttermin, men ändå, oj vad jag längtar efter jullov!

 

 

För er som håller på att handla julklappar för fullt kommer här ett julklappstips. Vad sägs om en fin mössa signerad med bästa byn? Även i år säljer alpina mössor för 150 pix. Som hittat! Inte lika lurvig och gosig som mitt döda djur men absolut ett måste i mösslådan.

 

 

Finns i rosa och rött.

 

Ha en mysig måndagskväll.

 

KRAM

 

Julklappar och fuskpäls

Hemma igen efter en helt galen shoppingdag vid kusten. Tomten visade sig vara mer givmild än tänkt och nu ekar det i börsen.

 

Förutom en mängd julklappar till barnen hittade jag en varm och supergosig mössa. J frågade flera gånger om det verkligen var nödvändigt med ytterligare en mössa. Det tyckte jag såklart och nu glider jag omkring med mitt döda fuskdjur på huvudet. Införskaffad på bästa Åhlens som faktiskt delar förstaplatsen med IKEA vad gäller favoritaffärer. De har ju precis allting och allt är så otroligt fintelifint. Jag blir helt tokstressad av köplust så fort jag kommer innanför dörrarna. I love Åhlens.  

 

 

Bor man i Norrland kan man aldrig få för många mössor.

 

Hoppas ni har en mysig helg. Nu väntar film och mys i soffan.

 

KRAM



Fredagsmys ala lyx

Vitlöksstekt kyckling med basilikafärskost på All Star. Hotellnatt och julklappsshopping i morgon. Vissa fredagar utmärker sig mer än andra.

Sur morgon slutar i egoboost

Vissa dagar har man en sådan stark känsla av att vilja ligga kvar i sängen. När man känner på sig redan när klockan ringer att det osar och pyr runt omkring en. Att man är på otroligt dåligt humör.

 

Idag var en sådan dag. Jag var såååå arg på morgonen och oroade mig för vilka traumatiska frökenärsurupplevelser mina elever skulle få ta del av under dagen. Min egen familj fick tyvärr smaka på en stor del av surhetskakan innan vi lämnade huset på morgonen vilket jag nu i efterhand inte är så värst stolt över.

 

Så kommer jag till skolan och känner hur jag retar mig på att någon har tappat bort pennan, någon annan pratar alldeles för mycket och någon sitter i helt andra tankar än det vi jobbar med. Så helt plötsligt sägs något roligt och all ilska är som bortblåst. Förhoppningsvis kom eleverna hem utan några större traumatiska frökenärsurupplevelser.

 

Tack och lov att fin, fina elever fick fröken på gott humör när hon i slutet av dagen skulle grotta ner sig i betygsdjungel. Komma hem till blomjord i halva trappen och senare inse vad lilla Fisan kan göra med en kniv. För att inte tala om middagen som skulle serveras, blodpudding.

 

Jag bojkottade blodmaten. Åt tre godisar till förrätt. Gröt till huvudrätt och avrundade med en kaka till dessert. Alldeles strålande tycker magen nu på kvällskvisten, eller inte.

 

 

En kniv i ett oöppnat mjölkpaket. Det kunde jag ha varit utan en dag som denna. Även andra dagar också.

 

En dag som började hemskt surt avslutas dock med bästa egoboosten. Jag skickade in mina reflektioner till Norran, fick de publicerade på insändarsidan och nu får jag höra hur bra jag är. Kan lova att alla dessa fina ord inte kunde ha kommit på en bättre dag.

 

KRAM på er!

Bloggstormning

Jösses, nästan fyra hundra besökare på en dag! Kan det ha med gårdagens rubrik att göra må tro? Har fått så mycket positiv respons(tackar och bockar) på inlägget så jag har tagit mig mod att skicka in det till tidningen som en insändare. Få se om den får komma med. Ibland är det så härligt att få säga vad man tycker och tänker!
 

Blev så himla glad av ett mail jag fick igår. Måste dela med mig för det är så fantastiskt när det finns människor där ute som reagerar och bjuder på några fina ord. Tusen tack!

You made my day!

 

Du har gett mig hopp om att det finns godhjärtade människor fortfarande. Jag var chockad och arg i fredags när jag kunde läsa post på min FB (från en FB väns vän). Vad har hänt med folk, hur har folk blivit så trångsynta? Jag håller med dig, lär känna folk och andra kulturer och inte dra alla över samma kam. Mina barn har det bästa av två världar, det betyder inte att de är invandrare, mindre värda eller mindre svenskar än någon annan. Dina vackra barn kommer att vaxa upp perfekta med en underbar mamma som du är. P.s jag älskar din blogg.

 

Jag bara ler och känner mig gladare än gladast!

 

I år står adventsljusen på en silverbricka med mossa på. Ibland är det enkla det allra finaste. 

 

Ha en supermysig första advent!

KRAM

 



Byn och trångsyntheten

Bästa byn har satt sig på kartan, igen. Tyvärr på grund av ett mord denna gång. Tragiskt och overkligt men framför allt, väldigt, väldigt onödigt.

 

Folk pratar om vad som hänt med lugna och trygga byn. Det var bättre förr, hur kunde det bli så här? Det spekuleras om vem som har gjort det och något snille är övertygad om att det är en invandrare. En blatte, vad kan det annars vara? Det är deras fel att allt blivit så otryggt i den tidigare så lugna och trygga byn.

 

Vuxna människor skriver inlägg på facebook. Det ena värre än det det andra. Vuxna människor, föräldrar, gillar och håller med. Återigen startar en hetsjakt mot de människor som kommit hit för att de behöver hjälp. Alla dras över en kam. Åk hem. Jag skäms över hur vuxna beter sig och tänker på vad följderna blir för de barn som läser vad eventuella förebilder skriver. Barn som vi lärare möter i klassrummen och pratar om alla männniskors lika värde med. Bullshit! svarar de.

 

Jag sitter hemma vid datorn och följer polisens jakt på en yxmördare. Spekulerar inte om det är en invandrare eller ej men är övertygad om att det måste vara en sjuk människa. Ingen frisk och välmående människa gör något sådant, oavsett om man kommer från Sverige eller ej.

 

 Samtidigt funderar jag vad som hänt med lugna och trygga byn? Var kommer alla arga människor ifrån? Var kommer allt hat ifrån?

Jag själv är glad att det kommer människor från jordens alla hörn till lilla byn. Att mina barn kommer i kontakt med andra kulturer och seder. Att de lär sig var olika platser ligger för att de har kamrater därifrån.

 

Samtidigt är jag väl medveten att detta innebär kulturkrockar, både på gott och ont. För många är det skrämmande med människor från andra kulturer. Man vägrar prata med dem eller fäller elaka kommentarer och förväntar sig att de tyst ska ta emot, de ska trots allt vara jävligt tacksamma att de fått komma hit.  

 

Jag sitter hemma och funderar på vad som hänt med lugna och trygga byn. Inser att jag är inte det minsta rädd för våra nyanlända. Däremot är jag livrädd för alla infödda byinvånare som sprider både förakt och hat runt omkring sig. Livrädd att deras trångsynta världsbild ska smitta av sig på mina barn. Att mina barn ska träffa på dessa människor under sin uppväxt och smittas av en människosyn som är allt annat än den vi lär dem hemma.

 

  Skärp er för fan! Sluta skriv på facebook där barnen ser och tar efter. Gå in och mumla i garderoben där ingen hör. Jag vill inte ha in era tankar och ideal i skolan. Varken som lärare eller som mamma till mina barn.  

 

En stor tanke till den drabbade mannens familj. Ikväll lyser vår adventsstjärna bara för er.

 

 

KRAM