Ibland kan man verkligen tycka synd om sig själv.
Det är inte ofta det händer för det är väldigt sällan jag har anledning att tycka synd om mig själv men ibland händer det. Just nu är ett sådant tillfälle då jag tycker väldigt, väldigt synd om mig själv.
Fisan har fått magsjuka och har kräkts hela, hela natten. Stackars den lilla, lilla kroppen som tillslut är alldeles tom på energi. Jag har aldrig varit med om att någon av barnen varit så här dåliga någonsin när de har haft magsjuka. När man tror att skutan har vänt och magsjukan gett med sig kommer helt oväntat en kaskadspya. Inte vilken kaskadspya som helst utan en blåbärssoppekaskadspya. Prick ett dygn efter den första spyan.
Jag som räknat timmar och beräknat att vara tillbaka på jobbet på onsdag. Nu förlängs 48 timmars regeln ytterligare 24 timmar. Jag som har hela veckan inplanerad med utvecklingssamtal. Samtal som jag verkligen måste hinna med innan POMPdeLUX drar igång om en månad.
Andas, känn ingen stress, aoooooo, känn ingen stress. Visst ja, jag skulle visst andas också.
Vad finns det att göra? Ingenting. Vad är det då att stressa upp sig för? Ingenting. Går jorden under? Nej. Har någon dött? Nej. Är det så himla synd om mig egentligen? Nja, kanske inte. Dåså, ryck upp dig och gör det bästa av situationen. Som att ligga i soffan under en massa täcken och se på film med en myspropp till tvååring.
Det gäller att ta tillvara på alla tillfällen. Även otrevliga kräktillfällen.
| www.spreadshirt.se |
KRAM
Måtte inte magsjukan fånga er i sina klor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar