Vilka härliga och soliga dagar. Vilken härlig start på påsklovet!
Efter två dagar i stugan med skidåkning, skoteråkning och långpromenad har dagen spenderats hemma på gården.
Barnen hade som önskemål att gå till pulkbacken, göra upp en eld och göra fattiga riddare. Jag brukar inte vara en bekväm och tråkig morsa men idag sa orken nej. Istället blev det en långpromenad med hela skaran. Bekvämhetsdagen förgylldes dock med ett besök på stallet för att titta på hästarna.
Sååå fantastiskt roligt att åka skoter tyckte alla barnen!
Eftersom vi är en skidåkande familj och inte har någon skoter så uppskattades lördagens skoteråkning av samtliga, även mamman i familjen.
Imorgon tror jag det blir skidåkning på längden. Eller utför. Kanske fattiga riddare i pulkbacken? Bekväm eller inte? Det får morgondagen utvisa.
För exakt en vecka sedan upptäckte jag att vi hade avloppsvatten i matkällaren. Jag som hade planerat en kväll i soffan framför The following. Istället blev det en kväll till att fundera på hur avloppsproblemet skulle lösas. Ibland blir det inte som man har tänkt sig.
Det tar jag dock igen ikväll. The following, te och chokladpraliner från en fin vän som plåster på såren för den bruna sörjan i matkällaren.
Lämna bajsfyllda matkällare, barn i trotsåldern, läxor, ansvar och barnarmar kring halsen. Att kliva i bilen som mamma. Köra några timmar och sedan kliva ur bilen som Vickan.
Egentid. Ett dygn som Vickan. Välkommen tillbaka kära du!
Efter att ha blivit mottagen med öppna armar, fisksoppa och rödtjut spenderades fredagskvällen med bästa L och Petra Marklund. Har absolut fått en ny favorit, Mycket mer ok att dö. Skulle jag råka drunkna i en bajsfylld matkällare eller kvävas av barnarmar vill jag absolut ha den här låten på min begravning. Amen.
Vera Vinter som spelade innan blev snabbt en ny favorit och hennes skiva Idyll kommer spelas flitigt på Gamla Landsvägen framöver. Lyssna och njut.
Förutom bästa sällskapet i form av ett gäng brudar, god mat och grym konsert så införskaffades nya jobbardojjor. Jäklar vad jag ska flyga fram i korridorerna. Swoosh!
Att kliva i bilen som Vickan. Köra några timmar och sedan kliva ur bilen som mamma. Glada ungar som står och hoppar på bron. Barnarmar kring halsen.
Underbara känsla att få uppskatta att få komma hem. Energitankad. 24 dagar kvar tills J kommer hem. Känns som att energin och kraften kommer räcka ända fram till mållinjen. Tack för det finaste L!
Är det något jag har upptäckt de två sista dagarna så är det att man får blommor om man har avloppsvatten i matkällaren.
Det är kanske inte riktigt sant. Man kanske även ska ha varit själv med tre barn och en hund flera veckor samtidigt som man flängt runt och sålt barnkläder. Jobbat heltid på sitt vanliga jobb och torkat spyor ofantliga gånger. Man ska kanske helt enkelt ha beklagat sig med jämna mellanrum på sin blogg. Då får man blommor när man har avloppsvatten i matkällaren.
Igår fick jag blommogram levererat till skolan. Trodde min kära man varit lika romantiskt som för tretton år sedan då han beställde blommogram till Inter Sport där jag jobbade på den tiden. Blev så förvånad när jag såg att de kom från J´s fina familj. Med flera centimeters brunt bajsvatten i matkällaren fick jag en anledning att le för första gången den dagen. You made my day! Tusen tack!
Idag var det dags igen då Interflora ringde och frågade om jag var hemma. Igen? frågade jag. Mer populär än någonsin eller mer ömklig än någonsin? Att blommor och några ord kan beröra och betyda så mycket är fascinerande. Massor, massor av tack finaste L! Du är en klippa du med.
Inte nog med det så levererades fin, fina tulpaner av fin, fina kollegor på kvällskvisten. Oj, vad jag är rik som har både vänner, grannar och kollegor i ett och samma paket. Jag har sagt den tidigare, ni är mina Kinderägg. Tre överraskningar i ett och samma paket.
Inte nog med alla fina blommor på bordet så har jag haft en helt underbar kväll i slalombacken. Vilken energipåfyllning. Äntligen är bästa tiden här!
Nu när den bruna illaluktande sörjan är borttagen och matkällaren sanerad och rensad så känns livet rätt så hoppfullt igen.
Imorgon tar jag mitt pick och pack och åker till Umeå för att se Petra Marklund. Kan inte bli annat än perfekt. Som sagt, livet känns hoppfullt igen.
Kom tillbaks till mig, kom tillbaks till mig för jag kan inte leva utan dig. Allting har skitit sig nu.
Jag hoppas att inget inlägg på min blogg kommer vara lika hopplöst deprimerande, beklagande och uppgivet som detta. Har du haft en bra dag och vill fortsätta ha en bra dag rekommenderar jag att du slutar läsa nu för detta inlägg kommer dra ner dig i skiten. Bokstavligt talat.
J har varit borta i nio veckor. Den här tiden har utan tvekan varit de tuffaste veckorna jag någonsin gått igenom. Att inte ha någon form av egentid. Att lösa alla konflikter. Laga alla middagar. Städa bort alla middagar. Torka alla spyor. Torka alla tårar. Handla all mat. Tvätta all tvätt och lösa all världens jävla problem. Det tar på krafterna. Det tar otroligt mycket på krafterna. Det tar helvetes jävla skitmycket på krafterna. Jag känner mig som lille Nilsson som håller på att lära sig att simma. Jag sprattlar hysteriskt med armarna för att hålla näsan över vattenytan. Ibland dippar den under men då finns alltid någon bredvid och hjälper mig upp. Mamma, pappa, vänner och kollegor.
Sista veckorna har jag dock känt att jag har simmat på rätt så bra. Haft kontroll på läget trots sjukdomar och extra mycket jobb. Till idag.
Händelse 1. Jag har aldrig träffat min mormor eftersom hon dog när mamma var liten. Jag har däremot växt upp men Inga som var tillsammans med min morfar. Trots att hon och morfar separerade för evigheter sedan har hon alltid funnits med och varit mormor. För två veckor sedan dog hon, 93 år gammal. Tungt och trist men väntat. En av hennes söner som hon inte haft kontakt med på evigheter ringde och berättade för mamma. Lovade att återkomma med information och detaljer kring begravningen. En begravning som vi självklart ville vara med på. Efter det samtalet har det varit tyst som i graven. Mamma och pappa har försökt nå sonen utan att lyckas. Idag kom vi dock på att man kanske kunde försöka söka information via Fonus. Sagt och gjort. Jag sökte och fann. Begravningen är i Stockholm på torsdag. Nu på torsdag. Torsdag om två dagar. Helvetes jävla skit. Noll möjlighet att åka dit. Det var till och med försent att skicka en krans. Dubbelhelvetes jävla skit. Må hon straffa och hemsöka sina värdelösa skitsöner i evighet. Amen.
Händelse 2. Igår tyckte jag att våra toaletter började bete sig märkligt. De hade svårigheter med att spola bort pappret på en gång. Spolade därför ännu mer. Idag anade jag oråd och öppnade luckan till matkällaren. Helvetes jävla skit. Några centimeters avloppsvatten i hela matkällaren. Jag som har nya fina Ilse Jacobsen stövlar och allt. Tack och lov att det finns grannar som levererar mindre fina och dyra stövlar sent på kvällen så jag är redo när kommunens räddare i nöden män kommer imorgon bitti klockan sju.
Nu tog energin slut. Må bäste J komma hem snart och tända min låga.
Ibland har man verkligen ruttna dagar. De dagar då det strular på morgonen, då man stressar fram och tillbaka, slänger i sig lite middag, stressar vidare, löser konflikter på löpande band för att sedan dö i sängen när barnen väl somnat.
Sådan dagar finns det, emellanåt. Sedan finns det andra dagar. Dagar då allt flyter på. Då man har energi och kraft till tusen. Då stressen lyser med sin frånvaro och då syskonkärleken övervinner allt.
Igår satt vi på oss skidpjäxornaoch skidorna på gården. Satt Fisan i pulkan och skidade iväg. Nöjda och glada. Hoppade i lite hopp och åkte tillbaka hem när vi blev hungriga. Så enkelt, så kravlöst. Dagar som man minns.
Idag kunde ha blivit en rutten dag. Det strulade på morgonen. Bråk och argsint mamma. Den ihärdiga tröttheten gjorde sig påmind och bitterheten över att vara gräsänka pickade på axeln. Sen bestämde Ollisen att vi skulle gå till pulkbacken efter middagen. Så litet och enkelt önskemål men det lyckades vända en rutten och tröttsam dag på en handvändning. Att komma hem kall om kinderna med trött hund och glada barn, dricka varm choklad och skratta tillsammans gör att denna måndag definitivt kvalar in bland dagarna man minns.
Nu när J är borta är jag duktig på att skicka bilder på barnen till honom, jag håller honom uppdaterad om vad som händer på hemmaplan. Igår bad han dock om att få en bild även på mig. Jag tror att han tänkt sig en fin bild på en fräsch och pigg fru. Kanske med lite synlig barm? Kanske en fin vårbild med solens strålar skinandes över ett långt svallande hår?
Käre man, jag har verkligen gjort mitt bästa. Sminkat mig, kammat håret och försökt se pigg och glad ut men det är svårt att få rätt vinkel när man ska fota sig själv. Håll till godo, det här är vad som väntar dig när du kommer hem. Jag längtar efter dig. Puss!
Efter en VABdag hemma med alla tre barnen kändes det helt fantastiskt att få åka iväg och POMPdeLUXa hos en kär vän. Trevligt att kunna kombinera jobba med trevligt umgänge.
Nu blir det lugnt på jobbfronten hela helgen förutom Öppet Hus på Gamla Landsvägen på lördag mellan 12-15. Välkommen!
Vi brukar har jordens friskaste ungar på Gamla Landsvägen.
Det var förr. Innan J åkte iväg. Nu har någon utav dem haft minst en sjukdag varje vecka, sju veckor tillbaka. J har varit borta i åtta.
Jag har torkat spyor. Jag har suttit vaken med söner som haft ont i öronen. Jag har värmt mig på en febrig och kokhet dotter.
Jag har vaknat upp tidigt en söndagmorgon och torkat Pollyspya med en liten vit skumbit flytandes i mitten. Jag har gjort allt dessa veckor.
Idag har Ollisen stannat hemma för han har mått dåligt. Under dagen fick jag hämta Fisan som spytt i vagnen på dagis när hon sov. Fick en sopsäck med på köpet innehållande kräkiga kläder och en nedspydd Voksipåse. När vi kom hem var den kräkiga dottern oförskämt pigg. Sprang runt och var gladare än någonsin. Ville äta frukt och dricka blåbärssoppa. När det var dags för middag ville hon ha blodpudding. Mums!
Nu fem timmar senare kom blodpuddingen upp. I sängen. På madrassen. Självklart hade skyddsunderlägget knölat ihop sig och skyddade därmed lika med noll.
När jag stod i tvättstugan och sköljde av det tidigare så vita lakanet blev det såklart stopp i diskhon av alla små blodpuddingrester som fastnade. Då spolades helt plöstligt tiden tillbaka mååååånga år.
Malå. Folkets Hus. En överförfriskad vän som just kräkts i handfatet. Hon hade inte ätit blodpudding men små clementinklyftor la sig istället som ett lock i avloppet. Medan hon återhämtade sig roade jag mig med att lirka upp de små hala rackarna med en klädgalge. Med lite trix och oändligt mycket tålamod hade en nästan lika överförfriskad hjälte fixat biffen. Handfatet gick återigen att använda.
Slutsats. Att handskas med spyor blir betydligt mindre äckligt om man är full. Eller håller sig ifrån blodpudding.
Igår kom äntligen våra efterlängtade kläder från POMPdeLUX. Barnen var lyriska och mamman ännu mer lyrisk. Sååå fina!
Vårt annars två och ett halvtåriga lilla monster visade sig vara en tämligen rar och söt liten unge när hon fick på sig nya fina kläder. Är det hemligheten till att trolla bort vredesutbrott och trotsålder kommer klädkontot bli änny dyrare på Gamla Landsvägen framöver.
Åhhh så skönt med några dagars ledighet. Ett sportlov som verkar bjuda på allt. POMPdeLUXande, hotell, vänner, bus och förhoppningsvis även lite sol och skidor. Har till och med lite jobb som fick följa med hem. Nu eller imorgon är den stora frågan. Göra bort eller ha kvar? Ha kvar.
Vintertider eller sportlovstider. Jag har fått dille på trollsländor. Dessa stora, gigantiska insekter som i vanliga fall flyger omkring en varm och skön sommardag. Vackra som de är men även dekorativa på inredning, smycken och kläder.
Min nya lilla tavla som ska hänga uppe i allrummet.
Där ska även värmeljus få brinna i vackra ljuslyktor.
Jag har önskat mig dem länge. Säkert två år. Tyckt att de är sjukt snygga men sjukt dyra. Onödigt att lägga ut så mycket pengar på mig själv när det är så mycket annat som behövs. Sen ändrade jag mig. Tyckte att jag var värd ett par. Som situationen ser ut i nuläget, minst tio par. Då hittade jag inga och la pengarna på kläder till barnen istället.
Det var då. Innan jag pratade med J och fick veta att hans hemkomst kommer försenas.
Nu finns där ingen tvekan. Ingen återvändo. Nu ska de äntligen bli mina. Då dök plötsligt beslutsångesten upp.
Ett par blanka fina Hunter som jag så länge velat ha? Eller...
Ett par från Ilse Jacobsen? Lika fina? Tror det och kanske lite mera jag. Så enkelt och smidigt. Ett klick och jag har de här på några dagar. Zalando har dessutom fraktfritt. Nu ska bara beslutet tas, Hunter eller Ilse? Blankt eller matt? Stramt och välpolerat eller mjukt och ledigt? Kanske ett par av varje? Because I'm worth it!
På hemmaplan sliter jag som ett djur medan andra är och roar sig. Finns det ingen rättvisa i världen?
POMPdeLUX har haft sin vår och sommarpremiär och nu har visningarna dragit igång. Är uppbokad till mitten av mars vilket är hur kul som helst men vill mer än gärna fylla resterande tio veckor. Hör av dig om du är intresserad! Massor av fint, både till killar och tjejer.
Det är tydligen sportlov nästa vecka, hur nu det gick till? Har alldeles för kul på jobbet för tiden susar iväg snabbare än snabbast. Idag fick jag lära mig att det finns något som heter Harlem Shake. För att leva upp till dagens titel kommer här 30 sekunders militärharlem. Återigen, vissa roar sig medan andra driver familjeföretag.
